Jag glömmer aldrig dagen jag träffade Tistelfjun...

klarastjarnljus
Tiny
Inlägg: 10
Blev medlem: tis 22 dec 2009, 01:48

Jag glömmer aldrig dagen jag träffade Tistelfjun...

Inläggav klarastjarnljus » sön 25 aug 2013, 17:13

Det var meningen som ringde i huvudet på mig hela dagen efter att jag vaknade, första gången jag drömde om Tistelfjun. Jag hade bilden kvar på hornhinnan, av en liten, späd flicka med vitt fluffigt hår, spetsig haka och rävaktiga ögon. En liten älva, knytt, vittra eller liknande, gick ungefär till knät på mig. Ett litet yrväder, när jag lärde känna henne. Skygg när jag först såg henne. Efter några dagars förvirring stod det klart: dags att köpa docka. Och jakten på Tistelfjun tog sin början.
Samtidigt fortsatte drömmarna, både upprepningar och fortsättningar. "Jag" i drömmen var nog inte riktigt jag, utan ett berättarjag, och det blev mer och mer uppenbart att detta måste skrivas ner. Jag har tagit anteckningar i drygt ett halvår, och lägger fortfarande nya pusselbitar på plats natt efter natt. Min hjärna upphör aldrig att förvåna eller underhålla mig.

Hur som helst. Tistelfjun är av ett släkte småfolk som observerats och beskrivits då och då av människor genom tiderna. Av de tre grupper, eller typer av stammar, hon berättat om tillhör hon inte den som lever close-an med människor. Hennes stam lever inte heller av djur, mer än genom samarbete eller ett slags symbios. Den förstnämnda gruppen lever i övergivna källarutrymmen eller under våra golv, i krypgrund eller liknande. De använder sig av utrustning och kläder som liknar våra, eller är resultat av våra rester, skräp och skrot som blir till nya ting, och de följer vår utveckling. De sistnämnda lever för sig själva som jägare-samlare och iklär sig djurhudar, äter kött och har vissa djur under uppfödning och utnyttjar dem på olika sätt, precis som vi. Tistelfjuns ätt lever som sagt i symbios med djur och natur, och använder enbart material som djuren i vilket fall gör sig av med, t.ex päls vid vår- och höstfällning, fjädrar som ruggas och horn som byts ut. När de når en viss punkt i puberteten så flyttar de unga ut i naturen för att under en viss period klara sig på egen hand. För att klara vintern utan varken varma hudar eller mänsklig uppvärmning har varje person ett djur som hittas genom ömsesidigt intresse från djurets sida också. Det djuret behåller de sedan kontakt med under resten av livet, så länge det är möjligt, även när de har flyttat tillbaka till stammen de kom ifrån eller startat en egen.
Tistelfjun lämnade sin stam under våren, och levde gott av bär och frön. När hösten kom, och det var dags att bilda allians med ett djur, var djuret hon fann, som fann henne, huskatten Ester (förvillande lik min egen katt Elsa).
Länge försökte Tistelfjun hålla sig utomhus, men när kylan blev för sträng hade hon inget val - flytta in till kattens människor eller frysa ihjäl.
På så vis blev hon upptäckt och, efter den första paralyserande skräcken, vän med kattens båda människor.

Bild
Bild
Bild

Återgå till "Bakgrundshistorier"



Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst